Rödsprängt slem och relativ livstidsproportionalitet
Ju mer jag lever, desto oftare blöder jag. Livstid är relativ. Proportionell. Vid tolv års ålder blödde jag en gång i månaden. Nu blöder jag... oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag.
Jag la min menskopp i handfatet, satte på kranen och torkade mig. Blod, blod, blod. Jag har i genomsnitt 28,5 dagar per cykel. Det varierar mellan 27 och 33 dagar. Det är ändå kortare och kortare mellan gångerna. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag. Handfatet halvfullt och blodet och äggviteämnet simmade runt som yngel i vattnet.
Rent matematiskt räknat/tänkt är en dag 100 % av ens liv när man är nyfödd. Ens första dag är 100% av ens liv. Ens andra dag är 50% av ens liv. Ens tredje dag är 33,3% osv. Intervallet mellan menstruationerna minskar på samma sätt. När jag var tolv år gick ungefär 0,65 % av mitt liv mellan menstruationerna. Nu går det 0,28%. När man är 45 går det 0,17 %. Ju mer man lever desto oftare blöder man. Tur att det slutar till sist.
Jag blöder och blöder och blöder. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag. En varm smet. Ett glatt slajm. Äggvita och stärkelse? Glidmedel. Rödsprängd smörja. Mot blygdläpparnas gom, förbi klitoris. Som ett hölje av slem på pappret. Torka, torka, torka. Går åt mycket papper. Rulla, rulla, rulla. Tre varv, dra av. Torka. Rulla, rulla, rulla. Dra av. Torka. Torka, torka, torka. Jag blöder och blöder och blöder. Varje månad, tätare och tätare. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag.
Långa strängar som når ner till toalettvattnet. En känsla av att litegranna höra ihop.
Droppar som sakta rinner ner längs med slajmrepet. Släpper, dovt plopp, en klump i vattnet. Om man hade velat kunde man spå i det som man spår i kaffesump och teblad. Jag ser en björn och en tjäder. Om man skulle peta på det med en pinne eller nått så minns man hur det känns att röra det. Hur klumparna framträder och bildar egna formationer. Visar, glider, var dom hör hemma. Förbi fingrarna.
Jag verkar bli sämre på att ta hand om det. En blodsträng har lagt sig mot låret där jag står med neddragna byxor. Häromdagen kom en bloddroppe på badrumsmattan. Ju mer jag blöder desto mindre bryr jag mig. Jag kommer aldrig glömma när jag blödde ett tjockt grenverk mitt i rummet. Ner för låren, ut på benen. In på toa. Torka, torka, torka. Buga till publiken.
Spola. Se så allt kom med. Skölja av koppen. Vika ihop och stoppa in. Trycka lite längre upp. Ta tvål ur pumpen. Varmvatten, tvåla, tvätta. Det kan vara då eller senare koppen fäller upp sig. ”Dock” känns det som att det låter.
Jag fick mens på påsklovet 1997. I år fyller min mens 16. Big girl!
Jag har nu läst igenom alla dina inlägg i denna blogg och måste bara tacka dig för en härligt mensig blogg! Jag har precis fått min mens igen efter att varit utan den i 2 år pga P-stav och nu tror jag att jag blivit mens-besatt! Jag har väntat och nästan längtat(!!) i nästan en månad på att få mens och nu fick jag den för några dagar sen! Så har jag dessutom köpt menskopp och nu är det nästan kul med mens! Säkert kommer jag att vara sjukt trött på den efter några menstillfällen, men just nu är det bara kul!
Ha en trevlig menstruation!
