Vilse i lingonskogen

Ju mer jag lever, desto oftare blöder jag. Livstid är relativ. Proportionell. Vid tolv års ålder blödde jag en gång i månaden. Nu blöder jag... oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag.

Jag la min menskopp i handfatet, satte på kranen och torkade mig. Blod, blod, blod. Jag har i genomsnitt 28,5 dagar per cykel. Det varierar mellan 27 och 33 dagar. Det är ändå kortare och kortare mellan gångerna. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag. Handfatet halvfullt och blodet och äggviteämnet simmade runt som yngel i vattnet.

Rent matematiskt räknat/tänkt är en dag 100 % av ens liv när man är nyfödd. Ens första dag är 100% av ens liv. Ens andra dag är 50% av ens liv. Ens tredje dag är 33,3% osv. Intervallet mellan menstruationerna minskar på samma sätt. När jag var tolv år gick ungefär 0,65 % av mitt liv mellan menstruationerna. Nu går det 0,28%. När man är 45 går det 0,17 %. Ju mer man lever desto oftare blöder man. Tur att det slutar till sist.

Jag blöder och blöder och blöder. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag. En varm smet. Ett glatt slajm. Äggvita och stärkelse? Glidmedel. Rödsprängd smörja. Mot blygdläpparnas gom, förbi klitoris. Som ett hölje av slem på pappret. Torka, torka, torka. Går åt mycket papper. Rulla, rulla, rulla. Tre varv, dra av. Torka. Rulla, rulla, rulla. Dra av. Torka. Torka, torka, torka. Jag blöder och blöder och blöder. Varje månad, tätare och tätare. Jag blöder oftare. Ju mer jag lever desto oftare blöder jag.

Långa strängar som når ner till toalettvattnet. En känsla av att litegranna höra ihop.

Droppar som sakta rinner ner längs med slajmrepet. Släpper, dovt plopp, en klump i vattnet. Om man hade velat kunde man spå i det som man spår i kaffesump och teblad. Jag ser en björn och en tjäder. Om man skulle peta på det med en pinne eller nått så minns man hur det känns att röra det. Hur klumparna framträder och bildar egna formationer. Visar, glider, var dom hör hemma. Förbi fingrarna.

Jag verkar bli sämre på att ta hand om det. En blodsträng har lagt sig mot låret där jag står med neddragna byxor. Häromdagen kom en bloddroppe på badrumsmattan. Ju mer jag blöder desto mindre bryr jag mig. Jag kommer aldrig glömma när jag blödde ett tjockt grenverk mitt i rummet. Ner för låren, ut på benen. In på toa. Torka, torka, torka. Buga till publiken.

Spola. Se så allt kom med. Skölja av koppen. Vika ihop och stoppa in. Trycka lite längre upp. Ta tvål ur pumpen. Varmvatten, tvåla, tvätta. Det kan vara då eller senare koppen fäller upp sig. ”Dock” känns det som att det låter.

Jag fick mens på påsklovet 1997. I år fyller min mens 16. Big girl!

Det står rader av menskoppar på apoteket, det hänger rader av tampongörhängen på galleriet, i granen hänger färgranna tamponger. Julen är här och den är som vanligt mensröd, och kanske mer än någonsin tidigare! Den här senaste veckan har faktiskt verkligen varit den bästa mensveckan någonsin. Bland allt mensfint som hänt kan nämnas följande i kronologisk ordning: 1) Jag har stått på en julmarknad med nya kollektionen menssmycken (både nya armband och uppdaterade örhängen). 2) Jag har fått ut valda alster i stans absolut roligaste galleri (urban artroom)! 3) Går in på ett apotek för att köpa allergimedicin och ser en hel hylla med Lunette menskoppar och menskoppstillbehör! Fan vad roligt det är att det händer så mycket!

Jag mins när jag jag sålde min första kollektion tampongörhängen för många år sedan på nordstan. Då var det så många som tyckte de var äckliga och "inte tyckte det var konst" att jag fick sälja dem (trummvirvel) under disken! På marknaden i tisdags var det en eller två muttrande tanter som gick förbi: kollandes liksom på bordskanten, lite på smyckena, lite på golvet. De sa helt kort: "..nääe...? Nä." medans de passerade. Men det var så många som gillande pekade, höll upp, log och skrattade! Viktor Byhr, som driver Urban Artroom reagerade så jävla bra också. Han bara gillade dem! Han såg that it was good. Att det kan få vara så enkelt! Jag visar genialisk produkt, kreddig gallersit gillar den. Så jäval kul att de funkar. Så jävla kul att mens funkar. Visst är det en sorts provokation. Och det får det väl vara? Jag vill locka till mer än skratt. Jag vill att alla tänker på mens. Pratar om mens. Kommer ihåg en gång när de hade oralsex+mens. Pratar om hur lång cykel de har. Hur det var att komma i klimakteriet. Hur kladdigt på fingrarna det kan bli när man tömmer sin menskopp. Ut ur trosona, in i offentligheten hade jag som paroll för ett par år sedan och egentligen är det precis så jag fortfarande tycker. Mens är mer än blod. Mens är allt. Eller på latin: Menstruis est omne! Det du! Latin!

Jag ringde till apotek hjärtats växel igår för att få tag i någon som kunde berätta lite om hur det gått, och hur de tänkt, och hur det tagits emot när de tagit in menskoppar i butikerna. Jag växlades och kopplades runt ett par gånger innan jag och hon i växeln konstaterade att det kanske var presschefen jag skulle prata med. Så hon kopplade och signalerna gick fram och en Christoffer svarade och jag berättade. Om mensfrågor, om mensbloggen om hur kul det var att de tagit in en menskopp i sortimentet. Det blev tyst. "Vad sa du att du gjorde, sa du..?" frågade Christoffer. Och jag förtydligade om mensens viktighet och vad menskoppen är och att jag undrade om de hade planerat att ta in några fler alternativare mensskydd och hur försäljningen av kopparna hade gått? Det blev tyst igen. "....du har kommit till S E Banken", sa Christoffer.

Ett sant lolmoment. Jag skrattade, han fnissade, jag förklarade att jag trodde att jag kommit till ett apoteks presschef och vi konstaterade att det var ett jävligt roligt misstag.Sedan postade jag en status på fejset om detta och folk gillade och kommenterade. Så i morse när jag vaknade hade apotek hjärtats officiella facebooksida kommenterat med nummer till presschefen Charlotte af Klerker och allt! Så vi nu har jag pratat med henne. Hon berättade att de finns i deras 60 största butiker och att i de andra går de att beställa. De har tagit in menskoppen på grund av stor efterfrågan från kunderna. Det tycker jag är extra roligt. Dessutom har de aldrig tidigare fått ett så fint och positivt mottagande i sociala medier pga en ny produkt. Det är ännu extrare roligt. Det har konstaterats förr: menskoppsanvändare är en ovanligt högljudd konsumentgrupp. Jag skulle vilja utnämna den till ärets bästa julklapp. Lätt. Det är längt fler än jag som kan intyga att det förändrar ens liv.

Dessutom har jag haft mens den här veckan, och det längre än någonsin: en whooping 8,5 days in a row! Booyah!

Fasen vad fint med uppbackning från gammelmedierna, kanske man tänker först när man får höra om en mensartikel på aftonbladet.se med kanonrubriken Mens – nu ska vi bryta tabun. Fy fasen vad fint med gratismens, kanske man säger när man får höra om en tjänst där man kan få gratis tamponger. Sjujädrans vad underbart med en kampanj för att  bryta menstabun!, kanske man utbrister när man får läsa att SCA har startat en sådan. Och jo, man får tänka så. Man får tänka alla dom tankarna. HURRA! får man tänka. Man får tänka Hipp hipp! och Ja må dom leva! Man blir ju nästan lite tårögd av lycka när man läser kommentarsfältet på aftonbladet där läsarna har delat med sig av sina bästa menshistorier. Tack aftonbladet! Tack Helena Utter (skribenten). Och självklart vill folk ha gratis mensskydd. Folk bör få gratis mensskydd. Folk bör berätta menshistorier! Men kan vi inte försöka lyfta blicken från klorblekta slemhinneförstörande giftiga tampongsjuklingar och vingbeklädda könshårsklistriga ljusblådetaljerade blekbindor? Och kan vi inte sluta prata om mens som en hygienisk fråga. Kan inte mens få va en kroppslig fråga? En samhällsfråga? En smakfråga? Vadsomhelst utom en hygienfråga!

Kampanjen kallas "Period. Hygene Matters - an initiative by SCA" och hävdas syfta till att öka kvinnors välbefinnande.

Jag tror verkligen att staben på SCA vill väl (trots vissa komprometterande omständigheter som jag kommer till snart) men dom gör samma fel som så många andra (vilket inte är så konstigt, men det kommer jag till snart); de pratar om mens som något som man ska sudda sudda bort. Lycka och välbefinnande skapas om man uppnår fullkomlig hygienitet.

I SCA:s rapport Hygien berör (Hygiene Matters) redovisas att 56 procent av de tillfrågade kvinnorna att "mens får dem att känna sig obekväma i sociala sammanhang" och vidare kan man läsa att SCA inte tycker att "en naturlig kroppslig cykel som mens (...) ska behöva påverka kvinnors frihet att fullt ut delta i samhället". Och det här applåderar jag, och jag instämmer till fullo; bort med menstabun! Kvinnor ska få må bra! Jää!

Men SCA är inte en organisation som främst jobbar för kvinnors välbefinnande. Det är ett företag som främst jobbar med kvinnors hygien. Och det är en avsevärd skillnad. SCA får in enorma summor pengar på att vi droppande, drippande menstruerande köper deras jävla "Ha-en-bra-dag-varje-dag!" engångsprodukter. SCA är Libresse. Det är företaget som gör Libresse bindor och tamponger. Libresse är inte välbefinnande. Libresse är inte ens hygien. Libress är onödigt, miljövidrigt, blåvätskelögnaktig bakåtsträveri. Det här är en kampanj för att använda töntengångsmensskydd, och det tänker jag inte applådera.

Det känns lika missriktat med gratistampongerna. Gratis mensskydd med reklam på? Ja, jättebra och lönsam idé men hjälper det menstruerande att få ökat välbefinnande? Nä. Tamponger skapar inte ökat välbefinnande. Tamponger skapar äcklig lukt, tampongsjuka, uttorkade slemhinnor och stopp i avloppen.

Två tappra rymningsförsök från en dödsdömd industri. När våra barnbarn frågar oss hur det var att ha mens på 10-talet ska vi chocka dem med hissnande berättelser om engångsbindor och slemsugartamponger. "Hua hua ja så var det förr i världen", ska vi säga. Kul att titta fram.

Om vi tittar bak lite också: Jag var faktiskt på ett möte med en kvinna på SCA för ett par år sedan. Vi skulle prata mens. En mensutställning var det nog till och med (det är ju ofta det). Jag såg väldigt mycket fram emot att träffa henne. Jag var typ 22 år och gick på mensröda moln genom gliddörren på svenska huvudkontoret i Mölndal, sa med darrande röst till personen in receptionen att jag skulle träffa Förnamn Efternamn. Hjärtat bultade, tankarna virvlade runt i brösten och magen, skapade elektricitet med all sin rörelse. Jag var elektrifierad av menstänk och trodde att jag hade hittat mina likar, att det här var början på något stort. Men jag blev snart väldigt besviken. Jag möttes av så mycket "men det låter inte hygieniskt" och "får man inte blod på händerna?" och "det är ju viktigt att man känner sig fräsch" när jag pratade om flergångsalternativa mensskydd och att ta ut mensen ur trosorna in i offentligheten. "Fräsh" är ju ett så trevligt ord att använda i sammanhanget. Med "fräsh" och "hygien" som ledord talar man alltså om att ta bort tabustämpeln från mens. Är ni med? Låt mig förtydliga: men ord som är totala motsatsord till mens (ja inte ens jag skulle kalla mens fräscht och hygieniskt) rubricerar man sin kampanj för att ta bort tabun från den.

Missförstå mig inte. Jag är glad att de gör kampanjen, för jag tror den ger finfina ringar på vattnet. Men i deras utformande? Med dem som avsändare? No way José att jag lyfter på aktivisthatten. "Period. Hygene Matters"? Snarare "Hygien spelar roll. Punkt slut." SCA kan ta sin kampanj och stoppa upp den i födslokanalen istället. Tack.

"The 19th Biennial Meeting of the Society for Menstrual Cycle Research (SMCR) will be hosted in Pittsburgh's East End at the Woodland Campus of Chatham University, June 2-4. 2011. This year’s conference theme, Embodied Consciousness, Informed Choices: Critical Perspectives on the Menstrual Cycle, offers a stimulating opportunity to explore a variety of perspectives on the menstrual cycle."

Åh vad jag vill åka dit. Åh vad jag vill åka dit. Det händer sig alltså vartannat år att folk som forskar om och/eller jobbar med mens träffas och pratar om det. Det är Society for Menstrual Cycle Research som håller i spakarna. Vilken himmelsk organisation. Dom har en blogg också, som kan föda oss alla med ett regelbundet mensinformationsflöde.