Vilse i lingonskogen

Stockholm, 091124

 

Om jag tänker och räknar efter så har jag använt min menskopp ungefär tretton menstruationer. Det handlar om lite drygt ett år av menskoppsanvändning. Jag var väldigt glad när jag skaffade min menskopp. Jag förstod nästan direkt vilken fantastisk pryl det var och hur väl den fyllde sin funktion, hur mycket den underlättade och hur mycket mindre bök och krångel det var med den jämfört med tamponger och bindor. Jag hade svårt att få den på plats, och att få ut den i början. Men sen när jag kom ihåg att fittan är muskulös förstod jag att det bara var att trycka ut den och gripa tag. Väldigt enkelt. Att få den på plats krävde lite övning, och ibland blir det fortfarande fel, men det är det bara att göra om det, och göra rätt. Det fantastiska med det hela är ju att man bara behöver göra det var tolfte timme. Det vill alltså säga att man bara (förslagsvis) behöver stoppa in/byta den när man går upp på morgonen, och när man kommer hem på kvällen. Det vill säga att man bara behöver tänka på mensen två gånger om dagen. Jag har ont ibland när jag har mens, och alltid innan, och då tänker jag ju på min mensvärk, men nu menar jag alltså själva mensen; själva mensblodet. Jag behöver bara tänka på hur jag skall hantera mitt mensblod/ min mens två gånger om dagen.

 

Jag mins hur det kändes som att jag hade väldigt kort mens i början när jag började använda menskopp. För att istället för att byta mensskydd var typ fjärde timme (jo, jag vet att man egentligen ska byta var tredje timme, men det har jag aldrig lyckats med och ibland har det gått ännu längre tid mellan bytena - true story - jag vet att det är samma för er) dvs typ fem gånger om dagen (om man är uppe i 17 timmar, vilken man nog är); en gång på morgonen, tre gånger under dagen och en gång på kvällen. Det blir många mensskyddsbyten på en menstruation. Under en menstruation på 6 dagar (det brukar jag ha sammanlagt om man räknar med fegblödandet före och segblödandet efter som två halvdagar och räknar bort dagen/dagarna i typ mitten när jag brukar ha nån slags paus) så får man alltså lov att byta binda/ tampong 30 jävla gånger en mens. Det låter mycket väldigt mycket. Och det är det. Men släng in ett par trosskydd i fall att, och en binda mitt i natten för att det har blött igenom och ett par tamponger för att du kände för att ligga ändå trots mensen, eller för att du ville bada och just satt i en tampong och sen fick byta strax efter och minst en extra för att när du kissade så kom det lite kiss på tampongen så att den svullnade, så som tamponger gärna gör och så har du slutligen typ 35 byten av tamponger/bindor på en mens. Menskoppen kräver som mest under en menstruation på 6 dygn 12 stycken byten. Det är tre gånger färre än med tamponger/bindor. Så när jag började använda menskoppen kändes det som att mensen var tre gånger så kort. Jag behövde ju bara hantera den två gånger om dagen! Mens efter mens schvishade förbi och helt plötsligt var det idag.

 

Idag satt jag på tunnelbanan och kände mig bajsnödig. Inte på något pretentiöst sätt, utan alltså faktiskt bajsnödig, det var ganska akut så jag fick gå in på en offentlig toalett på centralen och bara göra det och så - när jag ska torka mig så fattar jag varför jag var så nödig. Jag hade fått mens. Jag har tydligen en bakåtlutad livmoder, det har en del, och det brukar vara så för folk med en sån livmoder att de blir ovanligt bajsnödiga under mensen. Vissa av er känner säkert igen er. Andra tycker kanske det är äckligt att jag tar upp det här med att jag är bajsnödig under mens, men det är en stor del av min mens, och det här handlar ju faktiskt om min mens nu, så screw you (i så fall). Ja, för dig som inte tycker att det är skitäckligt så tänker jag alltså fortsätta berätta om min dag, och min mens. Jag torkar mig med det offentliga toalettpappret, tvättar mig med den offentliga tvålen och går ut i offentligeheten. Med raska, irriterade steg går jag mot närmsta 7eleven-butik, för där vet jag att dom har tamponger. Och tamponger måste jag ha, för jag hade glömt menskoppen hemma (jag brukar alltid ha den med mig, jag vet inte vad som hände riktigt, det är alltså därför jag är irriterad; jag ser inte alls fram emot att behöva lägga vad det nu är tamponger kostar på något jag inte vill använda egentligen och trodde att jag var färdig med). Väl inne på 7eleven tänkte jag; ska jag fråga direkt, jag har ju bråttom, men det gjorde jag inte för det stod ett par män där inne och såg manliga ut. De ville nog inte höra om tamponger på morgonen, tänkte jag. Jag kikade runt lite först. Jag kikade bland tandkrämen, toapappret, tandkrämen och näsdukarna - där fanns det inga tamponger. Jag kikade över disken bland kondomerna, graviditetstesten och batterierna - där fanns det inte häller några tamponger. Så då frågade jag expediten (som var tjej, och jag tyckte faktiskt att det var skönt att hon var tjej för det var som om jag gjorde det här för första gången lite granna och jag var en gnutta spänd samt så uppenbart i akut behov av dem) och hon visste som tur var var tampongerna var. Och kan ni gissa var de var någonstans? Jo, längst in i den mörkaste, dimmigaste, hemligaste vrån av 7elevenbutiken; bakom disken - och så längst in till vänster, bakom en skärm med kaffereklam dessutom, så att tampongerna inte syntes från dörren, eller från kassan, eller från tidningarna - där fanns tampongerna. Och bindorna. I neongodisfärgade packet stod bindorna och knödde och i ljusblott och ljusråsa stod ob fleur på en egen rad i prydlig ordning. I avkroken av 7eleven butiken stod nu jag och kassörskan.

 

- Vilken är sådär mellanstorlek? frågade jag.

-Det här är normal. sa kassörskan och pekade lätt med hela handen mot det ljusblåa packetet.

 

Jahaja, den ska ju jag ha då tänkte jag. Medium är ju normal och jag tror jag har mellanmycket mens; det borde ju flest folk ha. Så då är väl normal en mellanstor tampong. Men icke. Jag vet inte hur mycket mens folk har och därför kan jag inte avgöra om det faktiskt är realistiskt att den ljusblåa varianten av ob fleur skall kallas normal, men för mig; personligen, är det inte normalt. För mig är det ytte-pytteliten. Jag blev förbannad där jag öppnade packetet. Där inne stod tio inplastade bommullspinnar som vart och ett inte var större än ett lillfinger. Ett litet lillfinger dessutom. De var så små att  det lätt hade gått att stoppa dem i öronen, eller näsborrarna. Det var inte bara det att de var små. De var dessutom täckta med någon slags glidig slöja (ni har sett det på TV; silk tuch heter det tydligen). Så jag anade redan då att jag hade en arbetsdag av tamponghelvete framför mig. Oh boy, was I right.

 

 

Visst, fittan är muskulös och flexibel; men inte så nog för att sluta sig kring en sådan liten pinne; det skulle dessutom ha inneburit en konstant ansträngning att knipa ihop muskulaturen nog för att hålla fast den jäveln. Det var inget jag ägnade mig åt i all fall. Kombinationen mellanmycket mens, pytteliten tampong och glidigt hölje var ingen höjdare. Det resulterade nämligen i att tampongen inte stannade kvar i fittan. Detta innebar dels iäcklig lukt (något jag varit förskonad sedan jag började använda menskopp) och dels iäckligt kladd. När jag någon knapp timme efter insättningen av tampong nummer ett grep efter det turkosa snöret som hade letat sig upp i stjärtspringan möttes jag av en svullen glidig tampong full med mensblod. Den låg mer än halvvägs utanför fitthålet, en lätt nysning måste ha orsakat det. Nästa tampong prövade jag istället att trycka in längre, men eftersom den var så liten och så täckt av ett glidigt hölje så infann sig inte tillstymmelsen till den känsla av frihet som mensskyddsproducenter hävdas erbjuda med sina produkter. Efter varje förbrukad illaluktande tampong var jag ju också tvungen att slänga den lilla blodiga klumpen i en liten grå påse på mitt kontor så att alla andra som går på toaletten där också fick lida. Menskoppen å andra sidan, håller borta den dåliga lukten. Dels behöver man ju inte tömma den under arbetsdagen men det är också det att det inte luktar under resten av dagem. I och med att allt hålls inne i kroppen och inget artificiellt klorblekt bomull finns med i bilden så uppstår ingen dålig lukt. Det bara luktar mensblod. Första gången jag använde koppen berättade jag detta för min dåvarande chef.

 

-Jag visste inte hur mens luktade! sa jag lycklig över att slippa den dåliga lukten.

-Vaddå? fräste chefen. Mens luktar ju mens!

 

Det har jag tänkt på många gånger, varje gång jag känt lukten av min mens i min menskopp. Och så har jag undrat om hennes mens verkligen aldrig luktar illa. Hon kanske är en av de exemplariska kvinnor som byter mensskydd var tredje timme efter konstens alla regler, har jag tänkt. Men det luktade ju nu under den här helvetesdagen också, och jag bytte helatiden eftersom tampongerna jag köpt i allra högsta grad var för små för mig, min onormala mensmängd och gigantiska slappfitta.

 

Strax efter frukost i morse fick jag alltså berättat för mig att min mens och min fitta inte är normala. Faktum är att först sa ett företag (7eleven) att mens är mer skämmigt än kondomer, toapapper och graviditetstest. Sedan sa ett företag (ob) och en person (kassörskan) att mini-ytte-pytte-storlek på tamponger är normalt. Jag ville ju ha medium. jag sa ju det. Jag vill ha medium sa jag, och så fick jag ultramini, för den är normal. Det finns dessutom mindre ändå (gula). Jag måste nästan köpa ett pack av dem också och stoppa fittan full av allihopa på en gång bara för att bevisa att de är sjukligt små. Undrar hur många sånna man får in i näsborren? Nä, men alltså jag fattar ju att det är en massa folk som behöver de här små storlekarna. Jag mins att de var jätteviktiga för mig i början när jag började använda tamponger. Men de är inte normala! De är pyttesmå.

 

Jag har levt i den här du-behöver-bara-bry-dig-om-mensen-två-gånger-om-dagen-världen nu i lite drygt ett år. Så dagens erfarenheter av tamponger var lite utan av en chock. Och ja, jag vet att jag överreagerar (jag har ju mens för fan I’m allowed) men jag har förstått någonting idag. Jag har till fullo insett hur fantastisk menskoppen är. Den tillåter alla storlekar och mängder, den genererar ingen dålig lukt och man behöver bara byta två gånger per dygn. (Den här grejjen med att man kan kissa utan att pajja den är också värd att nämna igen. Tänk alla tamponger som man fått ta ut i förtid bara för att man pissat på dem.) Menskoppen är verkligen underbar. Den tar bort nästan allt det jobbiga med mens. Det är bara mensvärken (och eventuellt humöret) som är kvar, men faktum är att båda två blir bättre av att man slipper nojja över lukt och blod, infektioner (tampongfeber/tampongsjuka) och byten. Aldrig mer ska jag glömma menskoppen hemma. Den har en lika självklar plats i min handväska som i mitt hjärta. Ut med tampongerna! In med menskoppen! Stoppa tampongerna i öronen istället!